30/11 2017

Föreningen i fredens tjänst

Kolumn i Österbottniska Posten november 2017

Det finlandssvenska föreningslivet kunde användas som modell i återuppbyggnad av krisområden. Den här aha-upplevelse fick jag då jag jobbade i Kosovo och en albansk kvinna råkade nämna att hon och några andra kvinnor brukar träffas varje vecka. Det speciella med det här var att det var både serbiska och albanska kvinnor som träffades, alltså kvinnor från två olika etniska grupper som har svårt att tåla varandra speciellt efter kriget i slutet av 1990-talet. Kvinnan som berättade var lite skamsen över träffarna och ursäktade sig med att de serbiska kvinnorna hade recept på så besynnerligt goda kakor, ”därför får de vara med”. Orsaken till träffarna var nämligen just att byta kakrecept. Språkfrågan löste kvinnorna pragmatiskt genom att prata serbiska, det språk alla hade lärt sig då Kosovo ännu var Jugoslavien, även om de albanska kvinnorna aldrig skulle ha öppnat munnen på serbiska offentligt. Damerna hade ytterligare kommit överens om att det var okej att man inte hälsade på varandra offentligt, allt för att undvika bråk. Kvinnornas karlar var sura och misstänksamma, men då det började dyka upp nya goda kakor på bordet, så hade det värsta morret tystnat.

Vi hade alltså en bestämd grupp människor som lagt konflikter åt sidan för att fokusera på en gemensam verksamhet. De träffades regelbundet och hade skapat gemensamma regler för hur samarbetet skulle fungera. Steget var inte långt från en förening.

Kakreceptgruppen i Kosovo passar precis in i den amerikanska statsvetaren Robert Putnams teori om socialt kapital. Putnam har visat i sina studier att samhällen där föreningslivet blomstrar också tenderar att ha bättre ekonomi, bättre fungerande samhällstjänster och mindre brottslighet. Då vi jobbar tillsammans kring ett gemensamt intresse, låt det sedan vara fotboll, en revy eller kakrecept, lär vi känna människor utanför vår egen familje- och arbetskrets, vi lär oss lita på varandra och följa gemensamma regler.

Finland har utmärkt sig positivt i uppdrag inom internationell krishantering, både i militära operationer och i återuppbyggnad och fredsarbete. Det finlandssvenska föreningslivet skulle vara en ypperlig exportvara i fredens tjänst. Föreningsaktivitet kunde bidra till återuppbyggnadsarbete genom att varsamt bygga upp tillit och sammanhållning, överkomma konflikter och lära människor att igen bära gemensamt ansvar och ”arbeit ilag”. Enligt Robert Putnam beror den stora demokratin på den lilla: Om vi lyckas mötas, skapa regler och lita på varandra i en pidroturnering så är vi steget närmare att införa lagar, organisera offentlig förvaltning och sluta fred.

Elli Flén

Kommunikationskonsult och före detta styrelseaktiv och revyräv i Uf Svanen

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *