02/10 2016

Länge leve byråkratin!

Kolumn publicerad i Vasabladet 2.10.2016

Det här är ett försvarstal för den finländska byråkraten. Denna nitiska pappersvändare som på sitt byråkratkontor bestämmer vem som får kalla sig läkare, hur en skorsten ska byggas, vad ungarna ska lära sig i skolan och hur tågräls ska sammanfogas. Det hör till att tycka illa om byråkrati och jag har också varit där: Slitit mitt hår med projektansökningar då ELY-centralen kräver ännu en dum blankett. Suckat över tillståndsrumban för att få sälja öl på byafesten. Jag har grälat på långsamma tjänstemän som försenat viktiga byggprojekt. Jag har hånat idiotiska regler för talkojobb och städning av vägrenar. Men alternativet, ett regelfritt samhälle där individens ansvar är totalt, är dessvärre inget bra alternativ det heller.

Då jag bodde i Kosovo och sökte lägenhet såg jag ett badrum där eluttaget var monterat ovanför duschkranen. Här krävdes inga bygglov, det fanns ingen byggnadsinspektion, ingen fastställd och övervakad yrkesutbildning för varken elmontörer eller rörmokare. En annan gång var jag med och kasserade heimlaga pulversläckare där man uppenbarligen använt syre som tryckgas. Släckningseffekten var lindrigt sagt dålig, men fullständig frihet rådde för vem som helst att tillverka brandsläckare och klistra på etiketter som intygade att de var bra. Jag tycker det är både jobbigt och dyrt att besikta bilen, men jag förstår att systemet behövs. Jag är riktigt glad att någon övervakar hur stora stråldoser vi får från en röntgenapparat, att det finns bestämmelser för hur man laddar då man spränger under ett torg och hur en krockkudde ska byggas. Alla dessa uträknare och inspektörer på regionförvaltningsverken, Utbildningsstyrelsen, Trafi, Evira, Museiverket, Strålsäkerhetscentralen och alla andra byråer finns för att vi gemensamt bestämt att de ska finnas. De flesta av dem är faktiskt stenhårda proffs på sina områden.

Det är klart att det ibland behöver rensas bland paragraferna. Det finns branscher där mängden byråkrati och övervakning blivit övermäktig, ta till exempel jordbruket. Det behövs debatt och normerna behöver ständigt uppdateras. Är vi missnöjda med tolkningen av fågeldirektiv, Migrationsverkets asylpolitik, THL:s vaccinatonsprogram eller Miljöministeriets bullermodulleringar för vindkraft, får vi lobba för ändrade normer. Poängen är att det finns ett helhetsansvar och en grundordning. Någon har ansvaret. Gör en myndighet eller tjänsteman fel ställs de förr eller senare till svars. I ett samhälle som saknar lagar, normer och övervakning tar starka och rika för sig och resten får hanka sig fram. Och bo i hus med eluttag i duschkabinen.

 

Länk till kolumnen i Vasabladet.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *